Det är ju så satans inne med alla sorters utmaningar nu för tiden. Det gamla, vanliga och hederliga är ju självklart ankskit.
Springa i skogen någon timme eller så är ju typ, likmask.
Nä för fasen, gärna 160 mil i omöjlig terräng, rep och hacka, upp och ner i grisdiken och sopcontainers.
Jodå!
Varför inte inte en mara i Sahara iförd en rejäl gammaldags dykarutrustning med blyskor och en riktig stålhuva på skallen. Dykarmaran helt enkelt. Så det ger lite, så att säga!
Sen kan man bara hoppas på höjdare som: Blindvasan.
Man tejpar för ögonen så inte synen förstör intrycken från övriga sinnen. Framförallt då känseln.
Äh, jag vet inte längre. 40% är för feta, 40% gör inte ett skit, 19% skall förverkliga sig själva med nått vansinnesprojekt. Sen är det några hundra tjejer och killar kvar som trivs med vad Ågesta kan erbjuda.
Att det skall vara så svårt att fälla ner pungen å landa.
Smög faktiskt ner på högkvarteret på Rudan och snackade lite med Gerd, som faktiskt hade "stängt av" skidspåret för barnens Vasalopp. Det var helt enkelt för dåligt. Man kan inte lura barn till vad som helst. Ett riktigt beslut.
Jag lufsade runt reflexbanan och hade det som vanligt bra i skogen.
Tog en Thaiburgare i Vega, beställde ett par nya rullskidskor av Steffe på Länna och rullade sedan hem till Skogås i lilla Mazdan.
Jag börjar bli bra på sjukskrivningslivet. Lite som en invänjning till pensionärslivet. Bra!
SF
![]() |
Någonting måste blivit rejält fel! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar