Den där unika, ni vet, som bara finns i juletid. Jag hade sparat en sådan till mig själv. I händelse att jag skulle vara värd den någon gång. När jag kom hem efter operationen var det inget snack.
Å nu är båda lagren kliniskt tomma. Tycker ändå det är bra gjort att sega ut på den en hel vecka.
Jag vet nära vänner som inte skulle låtit den överleva 24 timmar.
I dag promenerade jag med hustrun 2,4 km på Rudan i snöslasket.
Pratade med minst 6 klubbkompisar. Snacka går ju alltid bra!
Det är den nivån nu. Känns så där. Den här resan kommer att bli lång, även om jag någonstans kan hoppas på att motivationen borde öka med kuben på talet, så att säga. Det där sista är bara spekulationer.
SF
 |
| Bara mörka- Inte ett enda äckel! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar