En minut!

På Ågesta, är fantastiskt.
Idag gjorde jag och mina närmste typ 100 sådana.
Det bästa av det bästa som restaurangchefen på Thai-Cat på Koh Lanta i Tahiland brukar säga. Uffe kunde inte hålla sig å la på säkert 30 till. Lyxlirare!
Skorna och strumporna är så där mysigt gulgröna av blåbärspollen som ingen asfaltslöpare i världen fattar ett skit av.
Dom förbereder sig nog som bäst med att stänga av de mesta ovanför axlarna inför Stockholm Maraton som dom av onaturliga skäl prompt måste grisa sig igenom. Trots att merparten knappast kan anse sig delta i en löpartävling. Förutsatt att man med löpartävling åsyftar en aktivitet där man använder sig av någon form av löpsteg, alltså båda fötterna i luften samtidigt under, iaf  90%  av tävlingen.
Jag har ingen anledning att undervärdera någon prestation, men jag kan inte sluta fascineras och undra över prestationer, som Vasaloppet på över 10 timmar och maran på över 5 timmar.
Har man tex över 6 timmar på 30 kilometers platt skidåkning, så vet jag inte om man åkt skidor eller gått med snöskor. Jo förresten, jag vet!

Det är ju i många stycken en större mental prestation att gå runt på IKEA i 5 timmar och titta på soffor, klädhängare och grytunderlägg. Men där får man ju liksom ingen medalj!

Fast egentligen är det såklart bra att folk rör på sig. Det menar jag verkligen, men jag kommer aldrig att förstå varför man måste göra det tillsammans med  skitmånga 1000 andra på samma lilla fläck och vid samma tidpunkt.
MEN.... Det går djädrans lätt för en myndig människa att undvika både IKEA och boskapsfösaraktiviteter.
Tex, var det en blygsam kö, eller egentligen ingen kö, mer en trevlig samling på 5 personer framför naturbrunnen med sitt grymt järnhaltiga vatten vid Kvarnsjöns sydspets i dag vid 10.30-tiden.
Jag var en av dom!

SF

Ingen kö vid livets källa!