Blåbärsrisallé!

18 grader i luften. Mina röda skogschinos får göra säsongsdebut.
Långa partier av mina stigar kantas av den där speciella vårgröna blåbärsrisallén som naturligtvis bara kan upplevas just i skogen. Har inte sett nåt liknande bredvid de kyrkbänkstråkiga, oändliga asfaltsvägar som många mindre bemedlade personer tydligen måste bedriva sin löpträning på. Ofattbart.

Jag kör runt Kvarnsjön, dricker iskallt järnberikat vatten ur naturbrunnen vid sjöns sydspets, tar gamla skogsmilen hem av nostalgiska själ. Tillbaka nöjd efter ca 90 minuter. Mitt emot Torpet står en gammal lada.
Sätter mig på en bänk intill husväggen som självklart ligger i rakt söderläge. Givetvis har ett par ladusvalor bosatt sig mellan vindskiva och tak. Har säkert lagt sina ägg redan.
Känner mig befriande långt borta från tex Göteborgsvarvet. Fy fan, 64000 människor.
Hur många bor det i hela Haninge kommun?

Vet inte vilket konto eller plånbok som skall slå den här dagen. Jo förresten, det vet jag.
Pengar ger varken lycka, tillfredsställelse eller harmoni.

Man har ju hellre en Mazda i garaget och en Ferrarimotor innanför bröstkorgen än tvärtom.
Fast Mörten har ju förstås en BMW, V12.a i garaget och klubbens grymmast hjärta.
Men BMW´n har han köpt billigt, tror jag.

Självklart står det en bakåtvänd keps med cerisfärgade gabardinbyxor och tänker slå ut sin löjliga golfboll precis när jag skall korsa banan. Jag visslar till och räddar situationen.
Inte ens en sådan händelse kan förstöra dagen. Faktiskt inte heller den ändå mer enfaldiga hundägaren som i panik börjar skrika och prata MED SINA HUNDAR, om att inte göra nått dumt med den snälle mannen i röda byxor som på lätta ben knappt hörbart och knappt andfådd flyter förbi.
Ett djupt andetag och man é tillbaka i sin vanliga sinnesfrid.

SF!                                                                    

Mörtens grymma V12.a

Min stig!