4 månader!

Tiden går fort i ett fängelse, som min gamle kompis bajsplockar-Björn brukar säga.
27 januari nitade Dr Bessblad fast mina två avslitna senor i höger axel.
Självklart har det hänt mycket sedan jag satt upp i sängen på uppvaket med en tallrik kloak-, ja menar kycklingsoppa framför mig.
De första 1,5 mån var det bara läkning med mitella dygnet runt. Så själva rehaben har faktiskt bara pågått i 2,5 månader. Men när man relaterar det mesta i tillvaron till en klassisk Söderskida på mellan 28 och 36 minuter, så går det mesta påfallande långsamt framåt. Och 4 månader känns som en rejäl resa utanför alla kända solsystem.
Idag plockar jag skapligt oberörd ner en full russinburk(250 gram) från 3.dje hyllan i köket. Kung!

Ikväll gav jag det mesta jag hade i hopplösa försök att hänga med Hulken på Åvavägen.
Att inte hänga Hulkis är inget stort nederlag. Snarare ett privilegium att överhuvudtaget, i några kilometer, få känna den syrefattiga luften bakom hans kompakta och vältränade kropp.

Örnen gjorde det enda rätta och slet på sina senior-4.or. Det kommer att betala sig.
Skönt att vara gubbe och ha evigt tillstånd att köra med rehabhjul.

Sov annars ovanligt bra i natt sedan jag lyckas ta första platsen i klubbens "Pricka tiden" i går kväll.
4 varv på Rudans elljuset. Bland det tråkigaste jag gjort, men säkert härdande.
Såsade lite på slutet, men nådde ändå väldigt nära 45 minuter blankt. Fortare kommer det aldrig att gå för gubben.

SF

Ingen lek på Rudan!