Nära nu!

Att jag skapligt obehindrat kan plocka ner burken med grötflingor från högsta hyllan.
Jag kunde ju placera den längre ner, men så vinner man inga DM-guld.
Ser fram emot min belöning: Gå lös på min egen bruna Aladdinask.
Drar i mitt jädrans röda gummiband. Skulle ljuga om jag sa att det går märkbart framåt.
Måste ändå intala sig att inte klaga.

Han med syrgasslangarna, permobilen och de spretande fötterna på Huddinge-rehab, skulle givet byta med mig i samma fart som partikelacceleratorn i Cern slungar runt sina elektroner, om han bara kunde.
Måste rimligen tänka så.

Fick ett SMS av min chef på skidförbundet: Hans ena knä ser ut som ett kokt blomkålshuvud på magnetröntgen och han kommer troligen att få en rekvisition på ett par Forrest Gump-skenor för att räta ut tänkbara snedsättningar av fötterna. Kul!
Finns alltid, alltid, någon som har det värre. Men jag tror han är bättre än jag på rehab och alternativ träning.
Det är nog alla.

Satan, vad seg jag var på min ensamma skejtrunda idag. Var motvind bort, så jag såg fram emot skön medvind hem.
Vad händer då? Det börjar regna och mina Marwe suger rejält fint i blötan. Man är ett lyllo trots allt.
Ett äkta IKJ-pass med andra ord.

SF

Chefens nya skenor!