Inte ett rätt!

Indonesisk quorngryta med bulgur.
Fattar inte varifrån denna gränslösa fantasi kommer ifrån. Där kom vi nära min absoluta matbotten iaf.
Skolrestaurangen måste få nån typ av pris. Detta är svårslaget.
Det blev en fiskrulle på Statoil i Farsta. Med kiosklagad potatismos.

I övrigt får vi se om den helt nya stora lekparken i Skogås, som säkert kostat 3 miljoner, kommer att klara Valborgsnatten. Finns en del fint virke där som säkert brinner bra.
Åsså fyller knasbollen med nummer 16, år idag hörde jag.
Kan vi inte sätta upp ett gemensamt mål, att han och hela cirkusen är borta innan han är 70.
Bra och tydlig målbild.

Fick sällskap av InTervallchefen på Ågesta idag.
Vi körde några 3 minuters intervaller på skogsbanan och röjde upp en ny uppfart. Kommer bli bra.
Var ute i nästan 2 timmar, men då ingår röjning såklart.
Tycker inte axeln har känts nått bättre på sistone. Tröstlöst.

SF

Räddaren i nöden!

Nära nu!

Att jag skapligt obehindrat kan plocka ner burken med grötflingor från högsta hyllan.
Jag kunde ju placera den längre ner, men så vinner man inga DM-guld.
Ser fram emot min belöning: Gå lös på min egen bruna Aladdinask.
Drar i mitt jädrans röda gummiband. Skulle ljuga om jag sa att det går märkbart framåt.
Måste ändå intala sig att inte klaga.

Han med syrgasslangarna, permobilen och de spretande fötterna på Huddinge-rehab, skulle givet byta med mig i samma fart som partikelacceleratorn i Cern slungar runt sina elektroner, om han bara kunde.
Måste rimligen tänka så.

Fick ett SMS av min chef på skidförbundet: Hans ena knä ser ut som ett kokt blomkålshuvud på magnetröntgen och han kommer troligen att få en rekvisition på ett par Forrest Gump-skenor för att räta ut tänkbara snedsättningar av fötterna. Kul!
Finns alltid, alltid, någon som har det värre. Men jag tror han är bättre än jag på rehab och alternativ träning.
Det är nog alla.

Satan, vad seg jag var på min ensamma skejtrunda idag. Var motvind bort, så jag såg fram emot skön medvind hem.
Vad händer då? Det börjar regna och mina Marwe suger rejält fint i blötan. Man är ett lyllo trots allt.
Ett äkta IKJ-pass med andra ord.

SF

Chefens nya skenor!

Skogås!

För nån vecka sedan började det lukta lite illa från en lägenhet i Skogås.
Det visade sig bara vara en styckad kropp som legat lite för länge. Styckad av sin pojkvän för övrigt
Inget mer än så.
I helgen gled några beväpnade snubbar in på en restaurang och sköt ner ett par besökare.
Sånt som händer.

Fast ändå. Ungefär samtidigt med skjutningen sitter jag med höger hand djupt ner i en påse med överbliven påskskum och den andra kring ett stort glas med en välkänd brun, kolsyrad dryck. Typ 600 meter ifrån den trevliga lokala puben.
Hade jag varit ute i förrådet och slipat mina stavspetsar inför morgondagens rullskidpass hade jag kanske tom hört skotten istället för mina smaskande käkar, fullt sysselsatta med att tugga påskskum.

Tänk vad olika intressen och livsföring man kan ha. Varför blir det så?
Fick dom där personerna inga skidor i julklapp. Något år?

Blev ett fantastisk fint klassiskt rullskidpass på Södertörn i söndags. Kändes faktiskt helt ok. Något starkare än sist. I dag fes jag bara ut en 50 minutare på friskvården. Självklart i skogen. Fin tid nu när blåbärsbladen börjar komma till. Det eviga kretsloppet. Jag njuter.

SF

Där det händer!

Tidig form!

Känns bra, fast det är så tidigt på (hantverks)säsongen
Plockade bort vattenslangshållaren från baksidan(två skruvar) för att flytta över den till framsidan av huset, där det tidigare hängt en bajsbrun hållare i plast.
Jodå. Minsann passar inte skruvhålen som ett DM-guld i H-50-stafett för IKJ. Helt perfekt, men inte helt oväntat.
Man blir så där in i märgen nöjd.
Av de stora sommarprojekten återstår då i princip bara att, med Rolles socialdemokratiskt röda Hilti, trycka in två hål i atombetongen för den nya hållaren som måste upp på annan plats på baksidan.
Man har som sagt en del att göra i sommar, så då känns den tidiga formen lite som en nydragen skejtbädd på Ågesta 6.an.

I dag blev det klubbens "pricka tiden". Mina 10 km gick åt pipan för fort mot min gissade, uppsatta tid.
Över 3 minuter närmare bestämt. Kan man ju tycka är positivt, men nu va det ju inte det som var meningen.
Själva löpningen kändes ändå skapligt på den natursköna banan från Torvalla.
Hade strax över 45 minuter. Ok för gubben på en något kuperad terrängbana. Mörten var snabbast och hade dryga 41.30.

SF!

En rosa kanske?

Röda bandet!

Det blev det röda gummibandet hos sjukgymnasten idag. Får ta med mig hem och allt. Känns stort.
Givetvis stod det två snygga, kvinnliga sjukgymnastelever och glodde på, när jag stod där med min protesarm.
Krävs lite inre styrka för att ta det. Det har jag påpassligt byggt upp i Ågestaskogen, så dé é lugnt.

Vet inte om sjukgymnasten ville vara snäll. Egentligen skulle jag nog ha haft det gula, superlätta, kycklinggummibandet. Det var inte mycket jag orkade dra i det röda kan jag säga.
Känns riktigt svagt och ansträngt. Nu börjar prövningen.

Klockade mig på Rudans milbana ikväll på klubbträningen. Tid: Hemlig!
Ledtråd: Det går inte fort för gamlingen nu. Heller!
Alla andra körde konstiga intervaller med massa farliga muskelövningar. Jättebra grejer såklart, men det går bort för gubben. Har alltid gjort.

SF

Får väl börja med gummisnodd.

Något känns inte ok!

16 stycken sherpas har dött i en lavin på typ 6000m höjd i Himalaya.
Dom var ute och skulle "kratta vägen" för ett gäng lyxturister som låg å mös och drack glögg i basläger 4.

Nej, så är det givetvis inte, men man kan ändå undra lite. Bärare, linflätare, stigtrampare, massörer mm.
Det nödvändiga företaget; att bestiga världens högsta berg låter sig inte göras utan dessa grymma sherpas.

Självklart är denna klättring ingen lek, ens med medhjälpare, men va tusan.
Som å åka Vasaloppet och sitta inbäddad i en vargfäll bakpå en skoter i några mil.
Har man verkligen åkt Vasaloppet själv då?? Nu skiter ju jag i vicket, men jag bara tänkte.

Eller som när IKJ-gänget besteg Kebben för ett par år sedan.
På väg ner, ca 200 meter från toppen, landar en helikopter med nån lyxlirare i.
Har den snubben verkligen mage att berätta för någon att han varit på toppen??

Skejtade en timme ensam på Ågestavägen i kvällssolen. Kortärmat och 3/4-dels lakritsar på benen.
Nice!

SF!

Dreamteam!

Top Fuel!

Saken är klar.
Socker är bra. Det skadliga är en blandning av socker och fett. Typ 50-50, typ sockerkaka.
Nya rön från vetenskaps-TV. Härligt!
Mina energikakor och sportdryck är inte ett dugg feta. Bara att kör på alltså.
Kanske får lugna sig lite med chokladen, men lite måste man unna sig.

Vad är det för fel på ett gäng ungdomar utanför Sundsvall som ger sig på ett nästan 80-årigt par med sparkar och slag? Hur fan ramlar sakar så fel på plats i deras skallar.
Damma av skampålen och tryck dit dom och deras föräldrar. Om pålen skall fram, så är det tusan nu!
Två vallaprofiler, så är saken klar. Jag kan bidra med en!

Igår blev det dryga två mil skejt från Fors. Trevligt att vara tillbaka på den banan.
Fint väder och fint sällskap.
Idag fick en dryg timme klassiskt räcka. Känns som det är mer kvar där. Axeln kan röra sig, men på vilken planet är resten av överkroppen? Invigde mina nya grymt snygga(och dyra) sommarskor från Fischer.
Sjukgymnasten på torsdag. Spännande.

SF
                                                           

Det var bättre förr!

Bara socker!

Sällskap på rehaben!

Nu rullar väl snart 12-åringarna in på sjukgymnastiken i Huddinge.
Den nya Gamnacke-generationen är ett faktum. Fattades ju bara det också.
Man blir ju helt matt.

Face-down generationen är här. För mycket surfplatta och Iphone.
Min känsla: det kommer att gå åt helsike.
Inte klarar dom skolan heller trots sina fina leksaker och övervikten inte bara lurar bakom hörnet.
Den är här i 3D, så alla fattar.

Att det skall vara så djäkla svårt. Som jag alltid har sagt:
"Åk skidor, upp med skallen och fram med höften". Det gick bra 1971 och det går tusan lika bra idag.

Dryga 2 mil skejtrull med fint sällskap från Fors gård i grymmeväder. Bara tunntröja och lakritstights.
Svårslaget!
Kände nog av gårdagen lite. Axeln fixar det bra, men det finns nog andra delar av mig som inte är på topp.
Blir mycket skejt nu, men det känns bättre för axeln och psyket.

SF!

Sveriges framtid!

Man undrar!

40 % av alla katter och hundar i Sverige är överviktiga.
Då tänker man att höjden av ett i-landsproblem är omöjligt att toppa.
ICKE!!
Då dyker den ultimata listettan för mycket lång tid upp: I poleposition, så att säga!

Formel 1- förarna hotar med  strejk!! Nån krake har inte fått hela sin sjukt höga lön, De andra förarna överväger att sympatistrejka. Fan va tråkigt. Ingen Formel 1. Kan inge frisk människa tala om för det gänget hur in i h-vete lite dom betyder. Har man aldrig tidigare spytt i sitt liv, måste det vara nära nu.
Å sedan är det helt ok att sympatispy. Ett underskattat uttryckssätt, tänker jag!

På VM i förmätenhet skulle väl ovan beskrivna händelse endast kunna slås av om vår svenske kung fick för sig att inte längre utföra sina livsavgörande sysslor utan helt lugnt gick ut i strejk. Nice!

Jodå, det blev totalt surföre på rullskidpasset i dag. Ingen nederbörd, men blött på marken efter nattens regn.
Jag körde skejt och The Eagle klassade med halvsega skidor.
Sveriges längsta 22 kilometare. Ändå skönt och priviligerat.
En sån förmiddag upptoppad med en Gainomax å man é kung! Igen!

SF

Fortfarande ohotad etta!

Heroin eller Hasch?

Ibland hör man frågan om vilket som är farligast, hasch eller heroin.
Någon svarade: Vill man snabbt riskera att dö i en överdos är heroin farligast, men är man ute efter en kraftig negativ personlighetsförändring, är hasch definitivt det farligaste.

Att springa i skogen är nog löpningens Heroin. Man riskera kanske att skada sig snabbt mer akut.
Men ack så härligt det är där ute!
Att springa på asfalt är nog mer som löpningens cannabis. Man riskerar kanske inte att ramla så lätt, men de långsiktiga negativa personlighetsförändringarna måste anses vara omfattande.

Ett problem med heroin som också samträffar med skogslöpning, är ju att man efter en längre tids uppehåll inte riktigt vet på vilken nivå man skall börja igen. Kan alltså lätt leda till en överdos.

Ja, möjligen haltar denna jämförelse en aning. Vad vet jag?

Tog med mig Örnen ut till sumpskogen och såg till att han körde en liten intervalltrappa, medans jag bara smålufsade lite lätt och kände på min förkylning. Finns väl egentligen inget botemedel för en liten virusinfektion. Finns det, så finns det i sumpskogen. Därför var jag där!

Om jag, med höger arm, kan ta ner grötflingorna från översta hyllan i köksskåpet i helgen, kommer jag att ensam gå lös på översta lagret på min bruna Aladdinask. Å då menar jag hela lagret.
Just nu, inte mycket som talar för det, men man måste ha en tydlig målbild!

SF

Skadehandboken/personlighetsförändring, sida 1!

Finns alltid nån som ligger lägre!

I kväll hantverkade jag och hustrun.
Vi skruvade ihop två stolar och ett bord från Mio-möbler(som vi beställde för 6 veckor sedan). Tog bara 1 timme och 45 minuter.
Men ändå. Min mentale mentor, Paddan, ringer alltid mig när det är IKEA-skruvning på gång.
Hans gräns går där. Min går strax över. Jag fixar IKEA, när allt finns. Tydlig beskrivning? och alla verktyg med. Då har man kontroll. Ingen sågning, mätning, beräkning eller hjärna överhuvudtaget.
Tryggt och bekant, precis som Ågesta.

Blev en dryg timme solnedgångsskejt med Örnen på Ågestavägen. Nice!
Många tycker den vägen är tråkig, men jag jag tycker den funkar. Nybörjar- och tillika rehabbana.
Perfekt!

Rinner lite i näsan och småretas i halsen idag, så det fick gå lugnt. Axeln behöver inte heller nått mer för tillfället. Tycker nog ändå att jag kan förnimma en mycket liten förbättring.
Kan vara en känsla, men man vill ju kunna lita på sina känslor. Vad skall man annars lita på?

Avslutade dagen med att skrapa fram 60:- x 2 på våra Triss-prenumerationslotter. Ahhhhhh.
Där ligger vi nog inte mer än 4700:- back hittills, så det rullar på fint!

SF

Här é man Kung!

Högst två gånger till!

I kväll gjorde jag något jag kommer att göra högst två gånger till i år.
Sprang 4 varv på Rudans elljusspår i, för mig, någon form av tävlingstempo.
Klubbens pricka tiden-tävling kommer att innehålla en vår- och en höstomgång på den banan.
Vidrigt är väl det sanna omdömet på den turen.
Farten, underlaget, rakvattensdoften, ja det kan väl räcka så.
Det är nästan otäckt hur svårt jag har att mentalt springa på elljusspår. Det liksom bara stockar sig i hjärnan.

Nästan 10 hemska kilometer och därmed klart över 40 minuter i långt över prattempo. För en gul liten ullig kyckling är de tufft.
Säkert nyttigt, men bulgur och cous cous är också nyttigt. Och det kan man lugnt skita i. Också!
Så får det bli!

SF

Det bara dammar i käften!

Det finns 5 växlar!

Normalt finns det 4 växlar i klassisk skidåkning.
Växel 1, som man helst inte vill använda, är saxning
Växel 2, diagonalåkning
Växel 3, man stakar med parallella armar och använder ett ben i taget som frånskjut.
Växel 4 är då ren stakning utan inblandning av benen.

Idag på Åvavägen, i kraftig motvind på hemvägen, levererar Hulken helt lugnt växel 5. I 11 kilometer.
Snubben stakar i konstant fartställning. Den växeln skall inte finns, och jag vet bara en som har den.

Jag är ju ingen bra värdemätare och fanjunkar´n kör tröga skidor. Jag ligger grymt tätt bakom för att överhuvudtaget ta mig hem. Blev ganska ansträngande för axeln trots allt.
Hulkis är tillbaka säkert 8 minuter före oss. Ofattbart!
Det man kanske lätt glömmer är att inte många molekyler i överkroppen är tillbaks efter "semestern".

Hulk försöker å va snäll å säger att du har nog bra skidminne. Mmm, tråkigt nog åker man inte längdskidor på minnet.

Ändock: 22 kilometer klassisk rullskidåkning med fint sällskap. Man är en lyxlirare.

SF

Grunden i växel 5!

Johan igen!

DN presenterade en träningsvecka i juli för skidgudens son, Johan Olson, i tidningen i dag..
Skulle inte påstå att man kan föreställa sig den träningsvolymen och innehåll ens i närheten, möjligen ett uns av förnimmelse. Då har man ändå ägnat några hundra timmar per år de sista 35 med några små fjantiga övningar som iaf liknat det mästaren gör.
Vad övriga medborgare förstår är av naturliga skäl som ett elljusspår i universum.
En väldigt liten sträcka. Inte ett skit, helt enkelt

Jag får sällskap av en skidåkarfamilj från stadens östra delar i dag på träningen, med medlemmar under 15 år. De följer oss, småpratande, runt min gourméslinga på Ågesta(11 km skapligt tuff skogsterräng)
Det finns hopp om dagens ungdom. Längre bak i kön, knappt andfådda, smyger ett helt gäng med "topp 300 på vasan-löpare" Inte helt omäktigt det heller.
Av ren snällhet får gubben köra loket. Kan rimligen endast bero på att jag är den ende som hittar denna bana i dagsljus. Jag känner mig ändå hedrad på nått sätt.

I samma tanke som innehåller orgasmliknande känslor över att få vara med "därute", hinner jag tänka: hur länge får eller kan jag vara med därute?
Ett privilegium. Varje gång. Med eller utan sällskap.

Har man besökt rehaben på Huddinge sjukhus, som jag fått göra ett flertal gånger på sistone, fattar man väldigt tydligt hur långtifrån många är.
Tänker då inte enbart på han som inte kan resa sig själv från permobilen utan att trassla in sig i syrgasslangarna och vars fötter spretar åt olika håll. Jo, han é där. Han kommer garanterat aldrig att stå med svett under näsan i nån sankmark på Ågesta. Där é jag flera gånger i veckan. Räcker så!

SF
                                                                     

Något tuffare!

Tuff träning!

Sugen på snö!

Det blev ju en skitvinter som sagt. För mig, i dubbel bemärkelse.
Men som jag konstaterat tidigare. Skulle det komma en rövvinter, så var det ju helt ok just i år.
Känner nog ändå att suget efter att få åka skidor på snö är starkt.
Starkare än någonsin. Gäller att skynda långsamt. Från överkroppen får jag inte mycket hjälp.
Rullskidor är ju ok, men ändå rejält långt ifrån. Alla mina skidor längtar nog också.

Säger som alla vapenägare, när dom skall förklara sitt vapeninnehav: "Bättre att ha 8 par fullblodsFischer och inte behöva dem, än att inte ha dom och uppleva att man behöver dom.

Fick en bra skejttur på ca 50 minuter bakom Örnen i dag på förmiddagen. Ö verkade aningen tung, men lätt för mig att säga därbak i lä bakom hans grymma bänkpressöverkropp. Givetvis skulle det surdugga lite, så skejtbädden blev trög, men den lama axeln var ändå på skapligt humör.

Laddar annars lite extra när jag i morron kommer att få finbesök från andra delar av skid-Stockholm till min livskraftsbana på Ågesta. Känns stort och hedrande. Stryker lite extra på IKJ-kavajen och pressvecken på underställströjan i kväll.

SF

É dé konstigt att man längtar?

Där kom den!

Tvättade bilen på friskvården idag. Bilen behöver också friskvård.
Gick typ 2 timmar, så satt första måsskiten, modell vidrig, på backspegeln och halva sidorutan. Och eftersom det var en rinnis, så var hela motorhuven full med vita diaréprickar. Som värsta flugsvampen.
Som vaktmästar´n hade varnat för. Måsarna hatar röda bilar. Eller ska jag hoppas att det var slumpen?
Fågelbajs fräter på lacken, så jag var tvungen att hälla vatten från drickabältet i panik över motorhuven.
Blev ju skitbra, så att säga.

Premiär på klubbträningen på Rudan.
Piskade av reflexen under 34 minuter. Det är helt ok för gubben, fast jag visste att löpformen inte var usel.
Det är ju det enda jag kunnat göra, men man blir ju inte yngre va!! Kändes ganska tungt, så tiden måste jag vara helnöjd med.
Fint sällskap av Mörten, Eddi, Lassi och Hulken. Även Galne Gunnar lufsade runt på sin premiärtur.
Kvällen avslutades på Vegabaren med en Sambalburgare. Meny såklart, tillsammans med fanjunkar´n och Lassi.
Man har det riktigt djäkla bra!

SF

Rolle hade rätt??

Mera regn!

Jodå, det tokregnade nästan hela dan.
Men prognoserna sa att det skulle sluta vid 3-tiden. Perfekt.
Man är så ovärderligt tacksam över att inte ha ett utomhusjobb sånna här dagar. Också!
Tänker ofta på Hulkens blykalla händer när armeringsjärnet skall placeras i sin betongblandning.
Såg en firmabil med skylten: "Vi fixar din skorsten".
Tänk att fixa skorstenar 40 timmar i veckan. De flesta skorstenar är ju inte inomhus direkt.

Möter upp Örnen i Torpet på Ågesta strax efter 17. Eller närmare halv sex snarare.
Dé é tusan otroligt vad bra skogsbanan "sväljer" all blöta uppifrån. Men så är den ju arkitektritad.
Mycket höjdpartier som givetvis klarar sig bra.
Vi laddar på lite de sista 4 km. Blir en bra långintervall i strax över 20 minuter. Som ett litet testrace.
Kan det bli bättre? Nej det kan det inte!

SF

Också ett tufft jobb!

Ågestavägen!

Vet inte om sjukgymnasten bara var snäll, men han sa bra ett par gånger vid mitt besök idag.
Han tog fram nån gammal vinkelhake och skulle mäta nån skum vinkel på mina armar.
Högern ligger under kan jag konstatera. Fick en ny dingelidongövning och ny tid om tre veckor. Då skall vi börja med nån form av styrkeövningar. Vi får väl se hur det blir med det. Känns grymt svag i höga lägen en bit utanför kroppen.

Men.... på Ågestavägen har äntligen Huddinge kommun sopat upp allt grus, så där parkerade jag lill-Mazdan på hemvägen och luftade av ett kort klassiskt pass rullskidor. Kändes lite ansträngt efter övningarna hos sjukgymnasten.
Ågestavägen är lite av en nybörjarbana, så det passar ju bra nu. Också! Ändå lite trivsamt i den fyragradiga gråmulna luften. Bitvis är banan faktiskt ganska naturskön.
Skall tokregna i kväll, så man är lite vinnare här. Man har det bra trots allt.

SF

Allt med Ågesta är bra!

Inte så tokigt.

Lite som vanligt ändå.
22 km rullskidor på Åvavägen Typ, Sveriges längsta 11 kilometare. åsså tillbaka.
Givet motvind hem, och som rost på en Fiat(eller va dé Mazda), blött på vägen
Lite tyngre än vanligt alltså, men ändå en riktigt skön känsla.
Ett ganska normalt träningspass på rullskidor. Va rätt längesen. Tungt men bra. Tror jag.

Kan nog vara bra att ta det lite lugnt. Allting över naveln är inte uppdaterat. Snarare ingenting!
Om en snigel är långsam, så känns mina förbättringar något därunder.
Skall besöka sjukgymnasten på tisdag. Få se om man får mé sig några 20 kilos kettlebells hem?
Kunde va kul med limegröna Kb´s. Eller inte!
Som jag brukar säga:

"Vad är det för fel på det vanliga?"

SF!

Vad ska det va bra för?

Helt normal!

Nu kom den! Kikareguiden 14!
En 12 sidig bilaga med bara kikare(och två sidor specialkameror).
Inte helt givet att det skulle gå att fylla 12 sidor med bara skidor. Går vi över och tänker tillbehör, så ramlar det såklart iväg.

Men ändå väldigt befriande på nått sätt. Om jag någon gång(har väl hänt) känt mig lite nördig när jag tittat upp i taket på min samling 2 meters "spjut" som bara ligger där och väntar på snö, vinter och fina skidspår,
så vad skall man då säga om kikareguiden. Om man då rimligen misstänker att många av Kg´s läsare dessutom kan tänka sig att gå upp 03.00 och ta sig till nån skum våtmark och vänta och vänta och vänta på att få se en fågel i sin nyinköpta kikare för 29.800:-, så är ju normal bara förnamnet på en skidfåne.
Fast det har man ju aldrig tvivlat på. Det gör ju aldrig en äkta fåne.

Tog med mig fanjunkar´n runt hela reflexen på Ågesta i dag. Grymt skönt väder. Vi tog oss tid och plocka upp lite gris, som nån skogsvårdande prao-elev givetvis skulle ha stjälpt på "min" bana.
Blev väl ca 75 minuter inkl lite röj. Blir inte bättre. Varken banan eller känslan!

SF

Måsteprodukt!

Lasse!

Min livsform har ju inte varit på topp i alla grenar.
Axeln, fortkörningsböter och som hundbajs under idrottssko, lackskadan på riskokar´n.

Lasse på jobbet redogjorde för några feta utgifter han haft på sin gamla Mazda. Det var generator, fläktrem, bromsskivor och lite annat smått å gott för 14-15000:-!  På toppen la ha en onödig p-bot på några hundringar.

Man gläds ju inte åt andras motgångar. Eller? Men det ger ändå lite perspektiv. Man är ju aldrig ensam med nått. Varken bra eller skit.
Fast Lars är lite vinnare ändå. Han la ner dryga 40 lök på "nya" ögon på en laserklinik.
Nu slipper han va glasögonorm, som jag. Han är skitnöjd. Han såg verkligen inte bra innan. Tror inte han såg sina egna fingrar.
Jag är tyvärr värsta höken på långt håll, så jag får vänta på ev ögonbehandling.
Är väl uppe i, typ 7 par läsglasögon i huset. Det är lite kul också. Eller inte!

Nu ser jag mest fram emot SM i hembryggning. 785 sorters kattpiss är anmälda.
Sjukt!

Fick sällskap på förmiddagen av Örnen som flugit hem från Boden för att bättra på skid- och löpformen med undertecknad. Blev en timme i kylslaget, men soligt vårväder vid Orhem Jag på skejt och Ö på klassiskt!
Nice!

SF

När livet saknar mening!

4 månader!

Den 19 november förra året la jag mig som sagt i asfalten på mina fina rullskidor.
På över 4 månader har jag inte åkt en klassisk skidmeter, vare sig på snö eller asfalt.
Det är en mycket ovanlig företeelse. Som om Peter Jihde inte skulle ha talfel. Ja menar, det heter inte "kvattsfinal"! Dialekter i all ära. Det kan vara trevligt med lite olika melodier, betoningar och skorrande mm, men man kan inte ta bort bokstäver. Eller kanske ännu mer som om Arne Hegerfors skulle sluta med sina sjukt dåliga ordvitsar. Finns inte att den mannen öppnar truten utan något kloakluktande tråkskämt.

I kväll gick jag ut på mina nya gulsvarta klassiska rullskidor. Äh, va ska jag säga? Det känns bra helt enkelt.
Själva rörelsemönstret alltså. Riktigt djäkla bra. Kraften är inte där, men jag tillåter mig att känna mig ursäktad. De nya skidorna är grymma. Dyrt är bra! Igen!
Jag kan fortfarande inte ta ner russinburken från översta hyllan eller hänga upp tvätten på översta, bortersta linan, men det kan rimligen inte vara det som livet går ut på.

Hursom. Jag har sagt till mig själv att inte öppna den bajsbruna Aladdinasken, som jag fått av mor och far, förrän jag känner att jag på ett märkbart sätt fått tillbaka styrkan och rörligheten i min axel.
Känns långt borta, men nu har jag ett konkret mål, som vida överglänser tex Vasaloppet,Vätternrunda eller Vansbrosimningen. Det tre obehagliga Vena!
Eller, i dessa fall räcker det med två ljusa Pollypraliner. Och då tycker jag inte särskilt mycket om just de ljusa.

SF

Googla på tråkiga skämt!

Nästan OK!

Måste ändå börja med dagens korta rullskidtur. Tusan, första 10 minuterna kände jag inte av axeln alls. Sen kom den såklart smygande, men ändå ok.
Kallt ute innebär lite segare rull, så det kändes nästan som ett träningspass. Den känslan är man inte bortskämd med. Iaf inte på någon form av skidor.
Förutom kylan så visar sig banan vid Orhem från sin bästa sida med värsta Thaisolen lite lätt på väg ner.
Fasen vad lite som behövs ibland.

Kvällen blir inte sämre av att han med permobilen dyker upp och jag hälsar som vanligt.
När jag precis kör om honom, kollar han in mig och säger. "Var det du som hjälpte upp mig ur diket"?
Måste ha varit minst 3 år sedan. Jag och några kompisar drar upp honom och hans permobil från diket, där den kört ner och vält. Gubben kommer ihåg och ber om ursäkt för att han inte tackat ordentligt.
Fan, den gubben behöver ju inte be om ursäkt. Någonsin. Jag rullar vidare och känner mig overkligt tillfreds med det mesta. Den mannen ger perspektiv. Jag skäms över mina vedermödor kring min axel.

Löste också ut mina nya klassiska Marwe-rullskidor och viger kvällen åt att montera nya bindningar.
Ser fram emot premiären senare i veckan. Första klassiska passet sedan november.
Vet inte riktigt hur överkroppen kommer att reagera. Troligen bättre än för han i Permon, så jag påminner mig själv om att inte klaga.

Som pulver på högfluor har Geten och hans kompis Freddy Krueger lagt klar ny fet trycktrall på vår baksida.
En svårslagen dag! Till!

SF

Vilken axel??