Känns som man missar det verkliga priset i sammanhanget. Alltså inget snobbpris till självupptagna, lyxartister och bortskämda gol...idrottstyper.
Det riktigt tunga priset i år måste ju vara: Guldfisken.
Inget tjafs, ingen champagne, inga gabardinkläder.
Tänk er att på 500 meters skidbanor, ofta helt utan kupering, åka varv efter varv. Måste ju krävas en rejäl avstängningsknapp för minst 4 av våra normala sinnen. Hur mysigt é dé inte i runda skålen. Inte så tokigt ändå.
Alla skidåkare tycks riktigt nöjda och tacksamma. Som guldfisken!
Det är bara att erkänna: Jag är en guldfisk!
Jag är nere i en motivationssvacka, så de blev inget idag heller. Jag räknar inte Candy Crush som träning. Ännu!!
Idag var det begravning av moster Elisabeth. Jag har massa släktingar som är över 80 år, så det har nog bara börjat. Fast det ingår i livets spel.
SF
![]() |
Förebilden! |
![]() |
Den har jag också! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar