Det tar aldrig slut.

Ja, vet. jag är gammaldags och gammal på alla vis, men jag har så otroligt svårt att se mina gamla idoler Thomas Magnusson med ett par rosa Kettlebells eller Sven Åke Lundbäck med en eller ännu hemskare två dumstrutar till fallskärmar efter sig på myrträningen uppe i Luleå på 70- och 80-talen.
Ja vet att jag tjatar, men tusan, ut i skogen, spring, åk skidor, cykla. Gärna i kuperad terräng.
Spektaklet verkar aldrig ta slut.

Sedan läste jag att vi skall skicka svenska experter på alkoholkonsumtion och forskning till Indien.
De stackars indierna börjar få problem med att det dricks för mycket och skadorna ökar.
Vad är det vi skall lära ut? Hur vi dör för tidigt med värdighet, hur vi misshandlar kvinnor med stil, hur vi låter våra barn bevittna vuxnas personlighetsförändringar, hur många sjuksängar som upptas av alkoholrelaterade sjukdomar.
Hybrisen har inga gränser. Min känsla är uppenbar:
 Som å låta en erkänd återfallspyroman få jobbet som brandchef.
Eller som min gamla favorit: Låta Ray Charles utbilda piloter!

Dagen började ändå bra med att jag hittade lite nya fina möjliga avsnitt i skogen på Ågesta.
Uteblir vintern skall jag utöka mina domäner med mer kraftfull, motiverande skogslöpning.
Eftersom IT-chefen har några extra julkilon som skall bort, har han lovat mig fint sällskap.
Jag har det ändå bra med min enda arm!

SF!

Sven Åke??

Finn tre fel!