Inte som vanligt!

Den 19 november small det rejält i asfalten i närheten av Skarpnäck, söder om stan.
Min första riktiga högfartskontakt med det svarta hårda, på typ 38 år. Stav innanför skida i skejt.
6 timmar på Sös-akuten, vanlig röntgen, några dagar senare magnetröntgen.
Summa: 2 senor helt av i höger axel. I skrivande stund inskriven i "vårdplaneringen" på Huddinge sjukhus.
Väntar på operation, följt av endast 6 månaders rehab. Senor läker långsamt. Känner redan hur mycket jag saknar en kraftig hängsnara eller en rejäl burk med roligagubben-piller.

Jag som gick så glatt omkring på Sös och kände mig allt friskare i takt med att de rullade in fler och fler objekt till det Egyptiska museet i Kairo. Fick en snabb tid på röntgen. Jag kunde ju gå själv. Skojsade med systrarna i kassan, vilket sannolikt medförde att jag absolut inte gick först i kön. Varuautomaten med de "goda" frallorna var givet ur funktion. Fast jag har ju aldrig bangat för Twix och Sportlunch. Tänkte hela tiden, bara en lite kraftig smäll. Absolut ingenting mer. Tjenare! Å alla gånger de senaste decennierna jag hånfullt fnyst åt frågan om jag velat påbörja ett högkostnadskort. Kommer ju aldrig att hända att jag söker upp en vårdcentral mer än max en gång/år. Nu tar det mig endast 5 dagar, så ligger ett nyinplastat frikort i min tunna plånbok och påminner mig om vilken kyckling jag är. Men framför allt. Aldrig, aldrig, aldrig näpsa upp sig mot någon eller något.
Nu får vi minsann se om jag har någon trovärdighet i att vara så där irriterande positiv som jag alltid försöker vara. Jag har ändå snälla vänner. Lillen har lånat ut en spinningcykel och Örnen har levererat tunga bicepshantlar.
Klart man oroar sig över att överkroppen kommer att se ut som ett piprensarbygge. Vad blir det för skillnad mot förut då, säger klubbkompisarna. Så taskig skulle aldrig jag vara..... Fast en som var snäll sa: En vinter utan dig är som julafton utan tomten. Eller sa han, en cirkus utan clown?

Ändå. Man får glädjas över att kronprinsessans stukade fot, i samband med tuff utförsåkning, inte medför några ändringar i hennes viktiga åtaganden. Puh! Nalle Puh!!

Jodå, det blev en tur runt Kvarnsjön, Ågesta, med klubbens framtidshopp, Eddi "The Eagle". Najs!
Året kan väl egentligen inte sluta bättre. Undantaget ovanstående, kanske ändå inte helt ovidkommande, lilla händelse.
Hur som, Gott nytt år på er alla!

SF

Inget roligt minne!

Fri vilja!

Läste att det uppkommit klagomål på ett hunddagis. Hundarna bråkar med varandra och personalen kan inte "prata" hundarna till rätta. Dagiset måste sannolikt stängas. Tråkigt!
Sedan kommer ju alarmerande uppgifter om att det skulle kunna finnas giftiga ämnen i vätskorna som man gärna vill ha till sina E-cigaretter. Upprörande!
För en tid sedan läste jag att farliga ämnen gick att finna i 6 av 10 vinsorter.
Märkligt, jag som trodde det var gift och allmänmänskligt skit i 10 av 10 sorter.
Måste det verkligen läggas forskningspengar på det!
Ser man hur lite man vet och hur sjukligt lite man fattar. Kunde dessutom gå ed på att röka e-cigg och äga hund fanns med på den lista en utbildad och skapligt sund människa väljer frivilligt ifrån.
Skall det vara så otroligt svårt att välja bort det som luktar röv! Bokstavligt talat! Den där gulliga hundnosen som de flesta hundägare brukar gosa med, gärna i sitt eget ansikte, har ju precis varit i, just röven på hunden. I bästa fall hamnar den nybajsade hundstjärten bara i din soffa.

I övrigt tänker man vad najs och bra för landet det skulle vara om tex de två stora S och M, skulle komma överrens och bara göra bra saker istället för att skita iväg partipengarna och skatter på att snacka apa och motarbeta varandra och samtidigt lura i alla hur olika man ser på saker och ting. Som en djävla fotbollsmatch. Men det skulle nog vara en fara för demokratin och närma sig diktatur.
Där alla tycker lika. Tusan va skönt. Eller? Det viktigaste är ju att man själv får välja vilket sätt man vill bryta ner sin kropp på! I skidspåret eller med valfritt cigarettmärke.

SF

I´m back!

Eller vad man säger.
Ganska precis ett år sedan. Kanske inte orkar hålla samma nivå eller frekvens som sist, men ni vet hur det är.
Påtryckningar från många håll och kanske é dé så, att Fillen behövs mer än någonsin. Valår, OS-år, vintern har börjat på ett Hitlermässigt sätt i Stockholm. Själv är jag inte på banan på långa vägar. Och ännu längre från skidspåret. Återkommer i den saken. Kommer att ha en del tid att skriva framöver. NÄMLIGEN!

Svårt att se klimatfrågan och Syrienkrisen för alla eländiga dimridåer framför mig, där vädret endast utgör en 16-dels promille. OS-år é ju spännande men att mest troligt se socialdemokraterna "lägga kreditkortet i baren" igen i september, känns mindre lockande. Inte så jätte politisk, men ändå, det närmste rött jag försöker hålla mig är nog mina nya Madshus, Red-line. Dom är verkligen grymma. Sedan råkade det sig också att jag tröstköpte en ny RÖD, liten riskokare(Mazda). Hustrun tyckte nog synd om mig och jag lyckades intala henne att man måste ha de särskilt breda däcken och väldigt speciella(dyra) fälgarna. Man har inte helt tappat sina gamla kvalitéer tycks det. Handen på hjärtat. Varken hon eller någon annan skulle väl frivilligt köpa några fula skor eller klänningar?

Kom ihåg en sak:
Hur synd det än är om en, så är det alltid någon annan det är syndare om.
Dagens låtval står verkligen inte i proportion till mina åkommor, men lite pianoboogie mår alla bra av.
Så é dé!

SF

http://www.youtube.com/watch?v=QfPEc5WYD-Y

Vår nya riskokare!